lördag 31 maj 2014

Tjena! Oschyssta regler ger skitresultat

Oj, vad många spännande texter jag har läst denna vecka. Ja, texter som på ett begripligt sätt förklarar varför vårt utbildningssystem misslyckas.

I grunden handlar det största misslyckandet om hur vi värderar varandra. Hur vi tolkar att vi alla har olika språk. Jag vet inte hur jag fattade att det var mycket "finare" att tala som de akademiker som vi bodde granne med i Solna än som de andra, de som var mekaniker, kokerskor eller dagmammor.

Det var helt självklart att språket var som en prislapp. Den som kunde tala som radiorösterna, nyhetsankarna, prästerna och talfröken, de var vinnarna. Men sen hände något i vårt avlånga land. Allt fler blev godkända. Det språk som hade ett värde blev bredare, skolan lärde ut en rikssvenska som allt fler kunde använda sig av och lärarna fick ett uppdrag att fler skulle kunna klara av studier på universitet.

Men den akademiska miljön var inte mogen för att Tony från Hagalund, Tyrone från Skellefteå eller Annkristin från Bagarmossen tog med sig sitt språk till lärosalarna. För att accepteras var de tvungna att byta nivå på tugget.

De fick skapa sig en ny identitet. Det var möjligt om de klarade sig igenom de tolv år som krävdes i skolsystemet för att komma fram till universitetets portar. För i klassrummen satt elever från hela samhället, inte bara de som talade på samma sätt. Men varför kräver vi att alla som ska utbilda sig talar som om de föreläser? Varför duger inte allas idiom?

Det är antagligen den vanligaste orsaken till att andelen ungdomar från studieovana hem aldrig ens söker till högskolor och universitet.

Den person som förstörde allra mest för dessa elever heter Persson, Göran Persson. Han såg till att skolan blev både ojämlik och sämre än den var. Han tog till brösttonerna och övertygade det svenska folket om att skolan inte är viktig för vår framtid. Enligt honom är den viktig på ett enda sätt, att hålla lärsrna på plats i skolbyggnaden 35 timmer per vecka. ( Vi har en dotter som genom sina erfarenheter fattade att det var så. Hon ansåg att skolan var till för att lärarna skulle få lön, inte för att eleverna skulle lära sig något.)

Hur blev det?

Jo, de, som har ett språk med högt finhetskapital, de samlas i eftertraktade skolor där det råder betygsinflation. Enligt en av Sveriges mest arga liberala ekonomer Magnus Henreksson, är det ett svek mot samhället som kommer att kosta oss massor med utvecklingskraft. Han ser hur de elever som kommer till Handelshögskolan har en och samma bakgrund, och ingen som helst erfarenhet av att jobba hårt för att nå resultat.

Men varken han, eller Göran Persson, kan tänka sig att förändra. De vill behålla föräldrarnas rätt att välja bort skolor, företagens rätt att plocka ut skattekronor ur elevernas skolpeng, segregeringen, bristen på stöd till dem som behöver det ja, allt ska förbli som det är.

Magnus Henreksson föreslår kontrollorgan för att aktiebolagen i skolans värld ska tvingas prestera bättre resultat. Han är mest arg för att alliansregeringen har missat att reglera de privata skolorna som plockar ut skattepengar till skatteparadis. Klyftan som växer ser han inte som ett stort problem.

Han vill att privatskolorna ska införa disciplin och svårare studier. Då är han nöjd. Han vill ha studenter som kan räkna, komma i tid och som talar på fint. Men de elever som inte vill ta till sig akademikernas språk saknar han inte i högskolans korridorer.

På 1980-talet när Sverige var bland de bästa i Pisa-undersökningen så var inte klyftorna mellan elever med olika bakgrund lika stor. Vad gjorde vi rätt?

Aldrig i min vildaste fantasi skulle jag ha kunnat hitta på ett framtidsscenario där hur vi talar skulle kunna bli så utslagsgivande för våra liv.

Det såg jag i Paris, i London och i Köpenhamn. Ja, att det spelade ingen roll att du hade högsta betyg. Du skulle ha gått i rätt skola. Med rätt dialekt.

fredag 30 maj 2014

Engångsbin och humlor

Visst är de lockande, äppelblommorna i Ananaskanelträdet? De ska ju locka humlor och andra flygfän. Då gäller det att det finns värme, bin, humlor och att inget går fel när blommorna öppnas. Annars blir det som förra sommaren, ett enda äpple.

Såg ni också det spännande teveprogrammet om insekter som pollinerar våra bärodlingar och fruktträd? Om hur snabbt olika sjukdomar och parasiter har slagit ut bisamhällen och hur ett enormt stort företag numera levererar engångssamhällen till odlare över hela Europa.

Förskräckligt, eftersom att det är vi som har förstört de naturliga förutsättningarna för att humlor och bin ska kunna leva i vårt odlingslandskap. Men ändå lite hoppfullt. Tänk om inga surrande insekter fanns?

När odlarna beställer sina humlor och bin så kommer de till äppelodlingarna precis i tid. De lever bland träden just då när alla frukter ska bli till. Det lockar mig och skrämmer mig. Tänk om jag hade lite humlor och bin som kom hit just de dagar när blommorna slår ut och doftar. Då skulle vi få massor av äpplen och körsbär. Men får vi verkligen göra så? Manipulera med naturen?

Det är kanske inte så som våra knarriga förfäder lärde oss, att vi inte fick förändra. Ja, så där som vi gör nu med det mesta. Vi byter ut det som vi inte har tålamod med, tycker har tappat stilen, det som vi tröttnat på.

Det är vi som har tagit bort de vilda blommor som förr vajade bland säden i vinden, det är vi som har täckt dikena för att  all mark ska kunna sås in, det är vi som har skapat en miljö där dessa surrande små arbetare inte har en naturlig plats att leva. Inte direkt smart, inte direkt produktivt.

Men tänk jag drömmer fortfarande om, att kunna bestämma när bin och humlor vaknar till, här vid älvens strand. Då skulle vi alltid få frukt på träden.

torsdag 29 maj 2014

Mamma, levde du och pappa på stenåldern?

Kronprinsessan börjar grundskolan
S ringer och berättar om vad de ska läsa in till nästa tenta. Ja, för nu går går hon ut sin första termin på institutionen för lärande, eller vad de kan kalla Lärarhögskolan idag. Då kommer frågan; har du eller pappa gått i folkskolan?

Nej, det har vi inte, påstår jag alldeles säkert. Men vi har börjat vår skolgång i småskolan. Min fröken, Rut Levin, hade redan gått i pension när hon tog sig ann vår klass och pappa började i skolan innan grundskolan var genomförd.

Det är då det kommer. Ja, frågan från rubriken. Levde ni på stenåldern? Och det kan man ju tycka. Men helt plötsligt förstår jag att det inte är negativt. Till min förvåning får jag veta att all kurslitteratur pekar på att skolan var som bäst de år som grundskolan fanns. Då gick det bäst för de flesta i vårt land.

Mamma, jag fattar egentligen inte varför vi får lära oss att skolan fungerar bäst när alla typer av elever går i samma skola. Det finns ju ingen som kommer att ta bort det fria skolvalet, i alla fall inte nu. Ingen kommer att våga ta bort föräldrarnas rätt att välja bort den skola som de tycker inte är god nog åt deras barn, eller hur?

Sen kommer vi in på vad som stod i Läseboken. Hon berättar om den första som fanns där alla barn Sverige fick lära sig att inte katten ville släppa in samerna i köket. Den boken användes i mer än 80 år

Läseboken vi hade hette Vi ska läsa. Den var det mest könsstereotypa du kan hitta.

Pojkarna gick på äventyr och fick plåster på knäna, men flickorna de lekte mamma, pappa barn och städade sina rum. Hela livet var likt det som våra far- och morföräldrar levt.

-Ja, det får vi också veta, att läseböckerna användes för att skapa ett land med ett folk i alla fall de första, berättar hon som efter fem års studier ska gå ut i en verklighet där politikerna har valt att försämra elevernas möjligheter att lära sig något.

En skola för alla elever, det är i alla fall något som aldrig kommer att bli aktuellt igen.

Hur än forskare och lärare vittnar om att det faktiskt var bättre, ja, då vi gick i skolan, på stenåldern.

onsdag 28 maj 2014

Strandminnen


Trift, så heter de blommor som jag plockade, malde, åt och älskade, när jag var på stranden vid Kalmarsund som barn. De klarar sig inte i min trädgård, men på stranden nere vid älven finns det ett bestånd. Där kan jag ligga och titta på de rosa blommorna och minnas. En annan strand, en annan sand och ett betydligt saltare vatten.

En magisk kväll i sporthallen

Jag har alltid undrat, ja, över hur någon kunde få för sig att Jesus kan klättra upp till Gud i himlen just en torsdag i maj. Kanske var det för att himlen ser ut så här?

Igår fick jag uppleva en föreställning med musik och teater från Västernorrland, Jämtland, Västerbotten, Norrbotten och Sapmi. Ni skulle ha varit med. De fem teatrarna hade lyckats med att smälta samman sina föreställningar till en enda, ett helt galet bra collage.

Ibland är det så där när man går och ser ett verk. Ja, att intrycken lever kvar i dagar.

Alla som bor i Norrbotten kan se föreställningen i Luleå idag och i Kiruna snart. Sen fortsätter turnén i de andra länen.

Scenbilden är så enkel och ändå så komplicerad. Sällan har jag sett någon scen som fungerat så bra. Det finns en spricka, en bäck, i mitten som får min fantasi att hitta egna bilder.

Musiken är så innerlig. Rapen från den ultimata förorten, jojken, körens toner och slagverken.

Pjäserna har valts ut för att de skildrar fenomen som händer här och nu.

Utanför Sundsvall kommer en ensam man hem från Thailand efter en månads resa. Nyfikenheten och fantasin får både grannar och släkt att fantisera om vad som hänt där på stränderna.

I Övertorneå är gatubelysningen släckt. Mörkret är lika kompakt inom människorna som utanför fönstren. Vad är det som sker när både han som släcker lyktorna och de som drabbas känner sig lika maktlösa?

Datorn sänder ut sin signal, nu är chefen på Skype. I Bastuträsk sliter byborna vid telefonerna åt ett telemarketing företag i Stockholm. De är övervakade, beordrade och livrädda för att förlora sina jobb.

Ja, vad händer när dessa föreställningar möter varandra och dansen från Jämtland, musiken från Kiruna...magik.

tisdag 27 maj 2014

Det räcker med att snusa i luften och känna var det doftar...

Dagen innan knopparna brast
Madame, madame ni måste förstå att vi som lever här vid Côte d'Azur vi har våra kryddor som vi använder i matlagningen och de passar inte in i er menu. Och vi vill inte byta, smaker, med de andra som kommer hit utan att vi har bjudit in dem.

Ordföranden för Front National i Provence försöker förklara för mig varför hon väljer att slåss för sitt parti en solig decemberdag för 23 år sedan. Bilden är enkel och begriplig för alla; det finns recept som vi inte kan ändra. Det finns traditioner som vi inte får ifrågasätta.

Örterna i herbes de Provence växer mellan stenarna och på stränderna i hennes landskap, de är bara till för dem som har levt där i generationer. De andra som flyttar in är inte välkomna.

Nu har var fjärde röstande i la belle France röstat för att alla som inte är som dem ska hållas borta. Eller har de röstat mot makteliten?

Det finns en skillnad mellan våra politiska traditioner och Frankrikes. De har aldrig haft folkrörelser med medlemmar som samlas kring olika politiska ideologier på det sätt som vi har byggt upp vår politiska karta.

Det socialistiska partiet skapades för att ge Francois Mitterand en politisk bas inför hans presidentkandidatur efter studentkravallerna 1968. Han valdes den första gången 1981 och den andra gången 1988. Sedan 2012 har Francois Hollande valts som den andra socialistiska presidenten.

Men varken han eller hans företrädare har en bakgrund i en socialdemokratisk rörelse. De är bägge teknokrater som har fått sin utbildning på elituniversitet och de har knappast haft någon kontakt med väljarna. Traditionen bjuder inte in medborgarna till makthavarna och vice versa. Muren mellan dem är hög.

Jag tror att denna höga mur och dessa djupa klyftor som finns mellan en makthavare och en medborgare i både Frankrike och i Storbritannien, skapar en näringsrik mylla för partier som erbjuder maktlösa människor en chans att åtminstone vara bättre, än dem som är annorlunda, inte som vi.

Madame la Présidente som då drev en företag som byggde ugnar till utomhuskök hon visste vad hon talade om. Hon gav sina sympatisörer en chans att skilja ut vi från dem. Det var ju så enkelt som att bara snusa i luften för att känna var det doftar annorlunda.

Det räcker. Det är inte svårare än så att börja gå på den väg som leder mot de fasor som vi inte verkar ha förstått kan bli vår framtid.

måndag 26 maj 2014

Bäst är att antalet väljare har ökat

Valdeltagandet i vårt distrikt ökade med nästan 30 procent! Det tycker jag var det mest spännande med EU-valet.

Det värsta är att väljarna i Frankrike, 25 procent, och Storbritannien, 29 procent, bland många andra har valt partier som är emot alla människors lika värde.

Mänskliga rättigheter tappar värde när neddragningarna hotar välfärden...är det orsaken till valresultatet i Europas stora stater.

Jag undrar vilka beslut i Frankrike som fått en fjärdedel av väljarna att rösta på Marine Le Pen. Och vad gjorde David Cameron för att lyckas med att utplåna regeringspartnern Liberaldemokraterna och kratta banan för UKIP. Kan det vara att han, liksom Front National, har åkt runt och dragit Göran Perssons gamla sägen om "social turism"?

Det är lätt att spela på rädslor för den "andra", men svårt att ta ansvar för att alla människor har lika värde. Jag undrar mycket över hur de konservativa tänker när de tar till rasistiska argument. De borde kunna tänka före och titta över Schengenmuren mot öst. Är det inte dessa argument som ger Putin vind i seglen?

Ja, det finns mycket att begrunda. Jag har inte fler svar än någon annan. Men jag undrar.