fredag 15 augusti 2014

Vi vill ha mera makt! Utlandsvenskar vill ha en egna riksdagsledamöter.

Nu börjar de riktigt rika, de som gör allt för att slippa betala skatt i Sverige att bli oroliga. Hur det märks? Jo, Michael Treschow en av de forna tiotaggarna i svenskt näringsliv vill att alla som är svenska medborgare och bor utomlands ska få vara med i en egen valkrets, med tio mandat i riksdagen, och på så sätt kunna rösta in egna representanter. Ja, för våra valkretsar bygger på geografi.

Men vill vi som betalar skatt att tio mandat i riksdagen ska vikas till de som inte gör det?

Michael Treschow tycker att svenska politiker är ointresserade av utlandssvenskar. Han anser att de ska finnas speciella politiker om är tillgängliga för utlandssvenskarna. Som reser runt och och har kontakt med dem som inte bor i Sverige.

Det är inte lite som han vill ha denne mycket välbärgade man. Det känns lite som om han vill bli "körlad", ja, att han vill att vi som arbetar och betalar skatt i Sverige förstår hur viktiga de är som inte gör det.

Som exempel på att det är möjligt tar han Frankrike som med sin kolonier och olika områden som på olika sätt är anslutna till landet har utlandsmandat i både nationalförsamlingen och senaten. Men vi är ju inte i den situationen att den svenska staten skickar ut personer för att arbeta för de svenska skattebetalarna annat än till FN, EU och svenska beskickningar. Inte många personer att räkna in där.

Den största gruppen utlandssvenskar bor i USA. De har utvandrat för att skapa sig ett nytt liv på en annan plats i världen. De har kanske valt att behålla sitt svenska medborgarskap, som en nostalgisk påminnelse om sitt ursprung.  Många for som unga för 50-60 år sedan. Det är inte en grupp som lever med den ena foten i Sverige.

Andra är svenskar som pensionerat sig i Spanien. En tredje grupp är personer som valt att flytta till Storbritannien på grund av studier, kärlek, eller ibland för att slippa betala skatt på förmögenhet, eller bolag.

Av de cirka 550 000 svenska medborgare som bor utanför Sverige har ungefär 150 000 registrerat sig för att rösta inför det förra valet. Så många anser sig ha så starka band till Sverige att de vill vara med i vallängden. Idag räknas deras röster i de valkretsar där de bodde innan de flyttade. Som vanliga poströster.

Vill vi ha det på något annat vis? Det kan Michael Treschow undra.



torsdag 14 augusti 2014

Månljus eller maktlöshet, vad håller mig vaken?

I natt vaknade jag med månljus i ögonen. Varje timme var det något som gjorde att jag väcktes och när jag tittade upp var hela rummet fyllt med ljus. Jag har aldrig varit med om att månljuset har varit så starkt.

Men är det de månljusa nätterna som gör att vi vaknar i augusti?

Det skulle kunna vara den enorma laxburgaren som jag åt igår kväll i Lövskärs hamn. Det skulle också kunna vara de förändringar som sker och som vi inte har makt att påverka.

Makten över vad som vi ska tycka är viktigt styr i hög grad Sveriges radio och Sveriges television över. Och det märks att ledningen för de två företagen är livrädda för att bli anklagade för att stå på löntagarnas sida.

Gång efter gång får ogenomtänkta ekonomer och företagare oproportionerligt stor plats i media för att anklaga politiker som anser att subventioner av tjänster till höginkomsttagare, inte ska fortsätta efter valet, för att nedvärdera de som utför jobbet.

När det gäller enkla tjänster som inte kräver utbildning och som inte kan säljas för ett pris som rymmer en lägsta lön är det otroligt att det känns självklart att de ska subventioneras med 50 procent. Vad är det som gör att alla dessa välbetalda män kämpar för att få behålla subventionerna?

Och varför ägnar redaktionscheferna på Sveriges radio och Sveriges television som många minuter åt detta?






onsdag 13 augusti 2014

Ta bort allt fult!

Jag måste bara berätta att de som vill veta vad moderaterna vill kan läsa två artiklar i DN idag som visar på deras tro på att ytan är viktigast.

Dels vill den moderata riksdagsledamoten Cecilia Magnusson från Göteborg städa bort fattigdomen genom att förbjuda tiggeri på offentlig plats, dels vill Stockholms mäktigaste man Sten Nordin,(vars artikel kommer så snart länk finns) finansborgarråd, satsa mycket mer på att städa bort skräp från gatorna.

Det är något av det viktigaste anser båda två. Sten Nordin efter att ha fått många telefonsamtal om skräpet, Cecilia Magnusson efter att ha känt sig störd av det tiggarna utstrålar.

Vad en rostig gammal mangel berättar mellan valsarna

Vackra gamla rostiga vardagsting finns överallt. Denna vackra gröna mangel hittade jag i trädgården hos kafé Rävastens efterträdare.( Det heter så).

Jag skulle gissa att denna mangel är nästan 100 år i år. Den fungerar oavsett plats med hjälp av en fiffig fjäder som får mangeln att spännas efter hur tjockt tyget är som ska bli slätt och blankt.

Jag stod och vevade en i uthuset på udden när jag var elva, tolv år. Den var ett arv efter farmor. Hon hade manglade lakan och dukar på landet...Idag skulle väl ingen bry sig om något så extravagant under sin korta semester. Den var längre förr för dem som hade råd.

En vanlig sommar varade vistelsen i det gamla fyrhuset mellan skolavslutningen och den sista söndagen innan skolan började.

Livet där mellan stranden och enebacken organiserades som om det var livsviktigt att ha ett schema för livet.

Alla klockslag som skulle passas gjorde det nästan omöjligt att hinna med att njuta av ledigheten.

Min första sommar utspelades mellan alla dessa måsten.

Ville någon ha frukost serverades den klockan 8. Förmiddagskaffe fanns i köket klockan halv tio. Lunch, dvs fil, smörgås med Grönhögsbröd och en kopp te klockan tolv, vid två fanns det kaffe i bersån och klockan fyra drack farmor te på verandan. Middagen med tre rätter åts i matsalen senast klockan sex och när klockan slog åtta fick de som ville en sista kopp kaffe i salen.

Det var måltiderna...

Mellan dessa stenhårda hållpunkter skulle huset städas, tvätten tvättas, posten hämtas, vattnet upp ur brunnen och tidningar läsas.

Slaktarbilen kom och levererade färsk mat, mjölken hämtades hos familjen Jansson, bryggarbilen kom med öl, sodavatten och sex flaskor med läsk, fiskaren kom med flundror, bagaren med wienerbröd, jordgubbar och hallon köptes hos de två fröknarna som levde granne med hamnen, telefonsamtal ringdes på telegrafen, och tre veckor varje sommar cyklade barnen till Stora Rör för att först lära sig simma, för att sen ta alla simmärken som fanns.

Tiden var fylld till bredden med allt som måste ske, men ändå var sommaren evig.

Eller var den det? Det är en fråga som jag undrar över. Gjorde dessa strikt schemalagda dagar som var mycket lika varandra att tiden stod still?

 


tisdag 12 augusti 2014

Vad gynnar jämställdheten?


I morse fick vi lyssna till hur P1-morgon lät en professor vädra sina privata åsikter bara för att han har en position vid universitetet i Uppsala.

När samtalet började undrade jag om det var en ny form av radioteater, lyssna här:

Per Johansson har nog inte tänkt sig att bli ifrågasatt när han skriver sin artikel på Svenska Dagbladets debattsida.

Men yttrar man sig i frågor där man inte har någon kunskap då blir det ett platt fall. Jag undrar vem som bad honom att skriva ner vad han tror på. Det är den frågan som hela tiden dyker upp när jag läser och lyssnar på denne man.

Alla de problem som drabbar män oftare än kvinnor beror inte på att vi lever i ett samhälle med för mycket feminism, utan det beror på att vi lever kvar i en föråldrad struktur byggd på gamla värderingar.

En av de punkter som oroar professor Johansson allra mest är att andelen män som tar sig vidare till högre studier hela tiden minskar.

Varför är det så? Behandlar vi pojkar på ett annat sätt än flickor?

Jag är helt övertygad om att pojkar missgynnas av att de hela tiden premieras om de hörs och syns. Att de ser att de kan få jobb med relativt höga löner utan att studera vidare. Att de får ta plats på bekostnad av flickorna i klassrummen.

Vad tror ni?

Och vad tror professor Johansson skulle gynna jämställdheten?

Jag är helt övertygad om att om vi fortsätter att ignorera maktstrukturer i klassrummen så kommer både pojkar och flickor förlora många möjligheter.

måndag 11 augusti 2014

Flitiga i hemmen eller som anställda inom vård och omsorg?

Titta vad vi hitta i kvarnen vid Kukkolaforsen igår. Är det en geting eller ett litet flitigt bi?

En flitig invandrarkvinna är vad vår integrationsminister Erik Ullenhag, fp, ser framför sig när han pratar om vem som får jobb när skattebetalarna subventionerar okvalificerat arbete i hemmen. Han oroar sig över vad som kommer att hända med de invandrarkvinnor som idag jobbar i hemmen.

Ali Esbati, v, replikerade:

- Det är fantastiskt att vi har en integrationsminister som det första han tänker på när han tänker på invandrarkvinnor är att de ska jobba i rika människors hem.

Här gick skiljelinjen mellan de som anser att det är bra att subventionera okvalificerade arbetsuppgifter i välbärgade familjer och de som anser att arbetsinsatsen ska utföras till vanlig lön.

Hur partierna kommer att göra efter valet? Ja, det är bara FI och Vänstern som kommer att vilja ta bort RUT-avdraget. Frågan är om sossarna och miljöpartiet kommer att ändra på reglerna? De kan ju minska avdraget, eller förändra villkoren så att det inte är intressant för andra än sjuka och gamla t e x.

Jag undrar om de miljarder som subventionerad städning i välbärgade hem kostar i skatteavdrag skulle kunna användas till något bättre för samhället? Skulle en utbyggnad av barnomsorgen, omsorgen om äldre, fler händer i vården, bättre järnvägar eller fler lärare i skolorna ge ett bättre samhälle?

Eller får vi ett bra samhälle när vi satsar pengar på att vissa familjer kan köpa sig tid?

I min värld är det dyraste med införandet av subventionerad städning förändringen av hur vi ser på varandra. Idag finns det de som har ett så värdefullt arbete att de är värda full lön och så finns det andra som inte är värda mer än hälften...

Tänk vad vi förlorar och de som förlorar mest är de barn som får lära sig att det finns speciella kvinnor som ska plocka upp efter dem.

Då är det nästan parodiskt när Martin Ådahl, c, inte klarar av när Ali Esbati, v, använder ord som tjänstefolk.

Folk som utför tjänster hemma hos dem med höga löner, vad ska vi kalla dem då?