lördag 23 augusti 2014

Celina finns inte mer

Vår allra finaste vän, Celina, blev överkörd och nu finns hon inte mer.

Det känns så tomt att gå upp till brevlådan utan hennes konversation. Det känns så konstigt att hon inte snusar vid mina fötter när jag vaknar tidigt på morgonen. Hon lämnar ett stort hål efter sig. Hon har ju bott här hos oss i tio år.

Vi ska plantera ett äppelträd över hennes aska som vi har gjort med våra andra kattvänner. Doften från blommorna i maj och äpplena som blir till mos på hösten får oss att minnas dem, Tussi, Sotis och Celina.

Celina var den smartaste av de tre. Hon visste vad hon ville och talade tydligt om det för oss. Hon pratade gärna när hon följde med på en promenad ner till stranden och knackade på fönsterrutan när hon ville in.

Hon var bra på att hålla sig undan faror, så vi tror att den bilist som körde över henne körde alldeles för fort.

Vem som gjorde vad hjälper inte nu. Vi får försöka anpassa oss till att aldrig mer få möta henne.


torsdag 21 augusti 2014

Om skolvirus och annat

Utanför mitt fönster tågar skolbarnen till sin första skoldag. Nu börjar allvaret, nu är det vardag på riktigt. Men för oss som lever här vid älvens strand är det fortfarande sensommar. Inte en enda natt med kalla grader, inte en enda morgon med frost i gräset än.

Igår satt jag och väntade och väntade på olika platser runt om i sjukhuset som ligger alldeles intill. Då såg jag att rönnarna i parken hade rodnat. De lyser som höstlyktor, lite som kräftlyktor, mellan de olika stensättningarna. Men på den andra sidan huset var det sommar igen. Så skönt att kunna sitta ute i lä och äta lunch vid en damm fylld med regnvatten som kluckar mot kanterna, med en sol som strålar så mycket att jag fick sätta mig i skuggan.

Det gäller att gripa tag i de där stunderna som ger livsglädje mellan allt som måste göras. Hitta de där ögonblicken mellan plikterna. Idag började vi dagen med doftande te och dörren öppen mot regndropparna som glittrar på altanen.

I dag är det en viktig dag för alla. Inte bara för elever och lärare. Vad förväntar vi oss av skolan? ett program som berättar om vad förväntningar och tillit kan tillföra ett utbildningsväsende såg vi igår. Kolla in ett av de bästa programmen om skolan här:  

Vad var det den finske skolutvecklaren sa? Han kallade vår reformiver i skolan för ett virus som har förstört världens bästa skola.

onsdag 20 augusti 2014

Massor med bra kunskap

Ösregnet har än en gång hållit mig vaken. Idag råkade jag läsa Lars Calmfors recension av den ekonomiska debatten som var på teve i söndags.

Hans argument mot förändringar är värda att citera:

Nummer ett: En miljard är felräkningspengar, därför ska inte höginkomsttagare betala högre skatt.

Nummer två: Vi ska sänka skatten för dem som arbetar, därför att det är det enda sättet att höja deras inkomst.

Då kan de som arbetar acceptera lönesänkningar.

Därför ska alla andra betala högre skatt.

Nummer tre: Det är inte orättvist att pensioner beskattas högre än löner, så de som idag arbetar får skatteavdrag. När de går i pension har de ju fått skatteavdrag och då kan de betala en högre skatt. För dem som var pensionärer innan avdragen så spelar det inte så stor roll.

Nummer fyra: Jobbskatteavdraget kostar mycket mer än det drar in till staten!!! Bara 25 procent av kostnaderna tror forskningen kommer in till staten i form av att fler betalar skatt.

Nummer fem: Inget talar för att sänkta arbetsgivaravgifter påverkar arbetsmarknaden för unga.

Nummer sex: Andelen fattiga har ökat kraftigt sedan 2006.

Nummer sju: Man kan inte anklaga regeringen för att de lånar till skattesänkningar. Vi har låga offentliga skulder.

Nummer åtta: Det finns ingen forskning som visar att lägre arbetstid ger fler jobb.

Jag tycker att det är intressant att Annie Lööfs löfte om att sänka arbetsgivaravgiften för unga ännu mer inte kommer att ge fler ungdomar jobb enligt Lars Calmfors.

Det är också intressant att han bekräftar att skatteavdraget för dem som jobbar är för att hålla nere lönerna eller för att kunna sänka dem.

Det är mycket man kan få veta när man har en oväntad ledig stund mitt i natten när regnet slår mot taket. Eller hur?

tisdag 19 augusti 2014

Om dumsnålhet och fördummande

Idag har jag läst om hur landsting efter landsting har valt att hålla sjuksköterskornas löner nere och istället fått en galopperande brist på vårdpersonal. Det verkar verkligen rationellt att istället för att satsa på dem som sliter med vården på våra sjukhus dygnet runt, att satsa på att låta ännu fler privata vårdcentraler öppnas.

Blir du förkyld finns det vård i överflöd, (utom i de landsting som ligger långt från Stureplan), men får du svåra kroniska sjukdomar, eller diagnoser som kräver komplicerad vård då är läget ett helt annat.

I Stockholm skildrar DN hur barncancervården har hälften så många vårdplatser som skattebetalarna har blivit lovade. Barnen får resa till andra landsting för att få sin vård. Föräldrarna får ta ansvar för att sjukvårdpersonalen inte ska missa undersökningar. Men i tidningen finns inte den intervju som vi alla läsare har väntat på i fyra år:

Varför Filippa Reinfeldt satsar på privata mottagningar istället för att se till att vården på barnonkologen fungerar?

Inte en enda landstingspolitiker får stå till svars för att barn och föräldrar får leva i ständig oro inför de svåra behandlingarna med cellgifter. Inte en enda fråga till landstingsrådet om varför hon satsar på att använda skattepengarna till fria vårdval för förkylda och svåra tvångsresor för dem med cancer.

Alla skyller på att det inte finns nog med sjuksköterskor. Ingen tar ansvar för att se till att lönerna ligger på den nivå där de kan behålla sin vårdpersonal.

Det var de häftiga regnskurarna som slog mot fönstren hela natten som väckte mig gång på gång, det var artiklarna som jag läste för att somna om, som fick mig att vakna ännu mer. Vad har vi för samhälle där de som är livsnödvändiga, för sjuka människor, inte behandlas som om de är viktiga?

Det är en fråga som snurrade i mitt huvud halva natten.tillsammans med en oro för att just detta;  varför vi har förminskat värdet på viktiga yrken för att höja värdet på de yrken som inte tillför samhället något av värde.

När jag gick på gymnasiet ville alla de smartaste jobba inom vården för att kunna göra skillnad. Nu är det smartast att låta bli.

måndag 18 augusti 2014

Valfrihet-vad betyder det?

Valfrihet. Ett ord fyllt av positiva konnotationer. Både val och frihet på samma gång. Vem kan vara mot det? Ingen om ordet fylls med verkliga val, alla om det sker som idag. I alla fall inom vård och omsorgssektorn.

Idag finns det två kommuner i landet som har valfrihet för alla brukare i kommunens regler för hur bistånd ska fördelas.. Bägge två, Nacka och Lidingö, är välbärgade och med hög utbildningsnivå bland de äldre. Men ingen uppfyller just den regeln. Istället är det det akuta behovet och var det finns platser, lediga timmar som styr vad som händer den dag en person behöver stöd och hjälp.

Det är precis som det är i alla de andra 288 kommunerna utan valfrihetsparagraf. Och det beror främst på att ingen kommun anser sig ha råd att köpa in platser på boenden, eller timmar hos hemtjänsten som inte utnyttjas fullt ut. Det finns alltså inga lediga lägenheter eller hemtjänst personal som väntar på att du eller jag ska välja att bo där eller få hjälp av dem. Vi får ta emot det som erbjuds.

Det samma förhållandet gäller när du ska välja läkare. Det är inte du som väljer om du inte har lite tur, för ofta är listorna redan fulla med patienter. Det kan t o m bli så att din husläkare ringer och berättar att du inte kan vara kvar på listan utan att du måste välja om. Och i värsta fall kan den vårdcentral där du gått välja bort dig helt och hållet. Det går ju inte att kontrollera om alla listorna är fulla, och har du många svårbehandlade kroniska besvär är du aldrig lönsam för den mottagning där du går och de kan utan besvär be dig välja en annan.

Valfriheten har genom detta blivit en som gäller vårdgivarna och inte medborgarna. Den valfriheten har inget innehåll för mig. Den är helt utan mening.

Det finns en annan valfrihet som jag skulle vilja höja till skyarna, den att välja pedagogik i skolan för våra barn. Att vi som föräldrar skulle kunna välja det som passar dem bäst. Den valfriheten vore verkligen värd att omfamna.

Men var finns den kommun där valet står mellan olika pedagogiska program och inte status?

Hur många gånger har jag inte hört att kompisar har valt bort en skola som de uppfattar som mindre bra för att istället hoppas på att en annan kommer att ge barnen en bra start i livet. Varför har de inte ett val mellan olika skolor som har olika innehåll och öppna böcker så att alla kan se att ekonomin sköts för elevernas bästa var ett alternativ?

Då kan vi i bästa fall fylla valet med innehåll och inte tomma ord.