lördag 27 september 2014

Hon förändrade allt

Jag älskar att läsa om goda exempel. Om duktiga människor som litar till sin kunskap och gör skillnad. Idag öppnade jag the Guardian på datorn och fann en artikeln om en skola i Eastend. En skola som för tio år sedan räknade med att alla eleverna skulle hamna i fängelse. Och deras farhågor slog in varje år.

Men så kom den nya rektorn Claire Lillis med ett motto som hon kräver att alla lever upp till.

Lämna gårdagen och skapa en framtid.

Alla regler och skoluniformer stoppades i soptunnan och byttes ut mot två.

Visa respekt för alla

Gör ditt bästa av skolarbetet

Nu låter detta enkelt, men det var svårt supersvårt. På skolan går de 40 svårast belastade eleverna i London. De kommer från familjer som ofta inte ens har en bostad. De har straffat sig ut ur sina vanliga skolor och de har ofta svåra inlärningsproblem innan de har landat.

Eleverna slåss, spottar, skriker, har svåra problem med att koncentrera sig men den nya rektorn ser ingen vinst med att straffa dem.

- Igår slog en av eleverna sönder en ruta i skolan. När vi hade talat med honom och lugnat ner stämningen fick vi veta att hans familj skulle vräkas nästa dag igen. Är det någon som tror att straff hjälper mot detta?

Istället satsar hon på samtal och trygghet.

- Jag tror inte på de olika förslag som kommer från de konservativa politiker som kräver rättning i leden. Det är ju deras politik som slår ut dessa tonåringar som varken har trygghet eller framtid efter regeringens alla neddragningar. Det är här som det märks. Det är mina elever som får betala.

När politiker diskuterar att eleverna viskar till varandra på lektionerna och vill införa avstängning av elever som inte sitter tysta som möss, så hamnar Claire Lillis elever på gatan.

- Det är meningslöst att ens tala om deras så kallade skolpolitik när jag möter mina elever. Här är det allvar.

Var eleverna slutar idag? De tar sig vidare i livet och har en framtid. Ingen har hamnat i fängelse sedan Claire Lillis tog över och förändrade allt.

fredag 26 september 2014

Svansjön på Åsas kreativa sätt

Ibland tänker jag inte innan jag bara gör. I morse var luften rätt ljummen så jag klev ut barfota i regnet. Även om det var nio-tio grader i luften så kändes det våta gräset som frost.

Ett fotbad senare har jag återfått känseln och hoppas på att all vård av fötter är bra vård.

Idag har jag skrattat gott åt Åsa Scharin Unaders Svansjön med hjälp av en robot. Robocygne heter hennes dans. Hon är en av dem som både är konstnär och ingenjör. Det började med ett försök med ABB:s robot och nu har hon programmerat dansen som en del av sin forskning.

Vissa saker gör det lite lättare att leva och hennes initiativ får mig att hoppas på att kreativa lösningar kommer att vara vår framtid.

Inte jobb som har så lågt ekonomiskt innehåll att de både behöver subventioner och att de som har dem behöver försörjningsstöd.


torsdag 25 september 2014

Myter plus myter ger dubbelfel

Ibland blir det en bild i bilden. Jag gillar verkligen att det finns ett hjärta där som jag inte såg när jag knäppte den. Det var en höst när alla träden stod kvar. Nu har de blivit till ved.

Varför vill vi som har det bra i Sverige, Norge och Danmark tro på att vi håller på att bli rånade av de andra?

Det är en fråga som surrar i mitt huvud efter att ha läst gårdagens debattartikel om flyktingar i SvD. Elin Örjasaeter sprider där olika myter om hur mycket bättre Norge och Danmark är på att ha kontroll på de människor som flyr för sina liv än  Sverige.

Men hon är inte oemotsagd. Martin Hällsten svarar på hennes "illa underbyggda sensationalism".

Många myter sprids om dem som vi ser som främmande. Varför? Vill vi ha ett stöd för att vara egocentriska.

Turkiet tar emot hundratusentals flyktingar från Syrien varje dag sen en vecka. Vi har tagit emot 18 000 sen januari. Men vi anser att dessa borde tas om hand i grannländerna.

Vi är rädda för att dessa flyktingar orsakar bostadsbristen. Men nu när det saknas minst en kvarts miljon bostäder borde vi kanske kräva att det byggs fler än några tusen per år?

Olle Netzell, Boverket som är en av dem som försöker tala om annat när vi kräver bostäder. Idag har han underligt nog hittat en väg för de flesta  att hitta en bostad genom att köpa en.

Han har aldrig hört talas om att det förutom en nettoinkomst på tre gånger månadskostnaden för lån och avgift, krävs en fast anställning för att få låna pengar. De unga som idag ligger hemma i sina rum hos föräldrarna med mobilen under kudden för att inte missa nästa dags jobb, får inte låna pengar!

Och, ja, i slutet av artikeln hittar han igen det viktigaste att de flesta som jobbar i vanliga jobb inte får låna pengar till en lägenhet, inte ens en etta. Då måste man vara två med fast lön.

När de som redan har en bostad och makten över hur regeringen ser på behovet förminskar problemet, ja, då kan jag förstå att alla som är utan, kan tro att krisen består av att bostäderna delas ut bakom deras ryggar. Men om jag tänker efter en gång till så fattar man ju rätt snabbt att bristen är så stor att det enda som hjälper är att bygga och se till att lägenheterna kan hyras av alla.

onsdag 24 september 2014

Nu springer vi in i nästa årstid

De allra sista ur en rabatt som sakta går till förgängelsen. Saknaden kommer att bli stor.

Det är svårt att vänja sig vid att den ena dagen sitta i solen och längta efter ett dopp i älven för att vakna till dag nummer två när det bara är att dra på
vantar, sockor och en rejäl sjal. Lyssna till den hårda vinden från nordöst och vänta på att snön som yr i Haparanda och Kalix ska ta sig de sista milen till oss.

Stanna, stanna. Hela hösten vill vi ha kvar. Vi vill inte hoppa över lövens färger och jordens dofter. Vi vill njuta av den årstid när blommor blir till frö, när frukten dignar på buskar och träd. Men här springer löven och fröna förbi utanför fönstret när vinden tar ett ännu hårdare tag.

Den tar i för att slå rekord. Ett rekord vi inte vill ha.

tisdag 23 september 2014

Livet går ut på att vinna

Nu fortsätter vi att bryta sönder det samhälle som vi har ärvt av våra förfäder och inför terminsavgifter på högskolor och universitet, skriver Bo Becker, professor på Hnadelshögskolan i Stockholm. (Han påpekar att han har varit anställd på Harvard Business school).

Ja, det kan vi väl göra för att se till att den lilla sociala rörlighet som finns helt stannar av. Det kan vi införa så att ingen utan familjekapital kan läsa vidare.

Ja, han skrev inte det jag sammanfattade i den första meningen, men det är resultatet. All forskning om varför unga människor som växt upp i familjer utan studievana väljer bort högre studier, trots goda resultat i skolan, visar att det är svårigheten att se hur studielånen ska kunna betalas tillbaka som hindrar dem från högre studier. Inte om studierna ska ge ekonomisk vinst, utan rädslan för att bära på höga lån genom livet. Idag betalar de flesta av sina lån fram till de dör. Förr var de flesta klara av med avbetalningarna när de fyllde 55.

Milton Friedman heter han, den ekonom som har skapat det vi idag kallar Chicagoskolan. En grupp med ekonomer som tror att allt, absolut allt går att beskriva och styras med hjälp av ekonomiska termer. (Han fick det vi kallar ekonomipriset till Nobels minne 1976, då när en ung man klädde av sig naken för att protestera.) Deras första studie var när de satt och styrde Pinochets Chile från dagarna före cupen och sen i många år.

Kollar ni också på Svt Forum? Det gjorde jag igår. Nästan bara därför att jag fick veta något helt uppseendeväckande. En forskare (utan namnskylt) berättade att han har undersökt varför Bildtregeringen genomförde sina skolreformer. Läroplanen för grundskolan och Friskolereformerna. Han fann då att bägge reformerna bygger på Milton Friedmans teorier om att alla bara gör det som gynnar dem själva.

Milton Friedman menade på fullt allvar att alla lärare var i skolan för att maximera sina egna förmåner. Ingen var där för att lära ut kunskaper till eleverna. Därför kunde Lpo 94 bortse från ämneskunskaper och införa lärare som bara var coacher. Elevernas självbevarelsedrift skulle göra att de skulle välja att söka kunskap med hjälp av coacherna.

Det är därför den svenska staten inte ställer några som helst krav på dem som ska öppna en friskola. Kunskaper behövs ju inte i Milton Friedmans värld. Det är bara egennyttan som gäller. Teorin ser den ekonomiska vinsten som en garant för att skolorna ska ge goda utbildningar.

Jag ser ett samhälle där vi har ökat tilliten år från år fram till den ekonomiska krisen 1991. Därefter har ultraliberala teorier fått styra hur vi ska hitta lösningar på olika problem.

Ska vi införa ännu fler hinder eller ska vi underlätta att allt fler kan studera?  Ska vi följa hallelujakören och styras av Chicagoskolans doktriner?


måndag 22 september 2014

Lagen ger yngre rätt att duscha oftare med hjälp

Hela morgonen har P1 ställt frågan om de äldre som är beroende av hemtjänst ska få duscha varje dag. De berättar att människor i 30- och 40-års åldern får duscha men inte de äldre.

Naturligtvis ska alla som vill och behöver få duscha varje dag om de vill. Men lagtexten är inte skriven så. I vår lag görs skillnad på dem med hjälpbehov. De som har fyllt 65 har inte alls samma rätt till stöd som de som är yngre. Lagstiftaren ville sätta en gräns mellan de som ska leva med hjälpbehov hela livet och de som blir äldre och skröpliga.

Det är ju lätt att ändra lagen men vill kommunerna ta ansvar för att alla ska få den hjälp som de vill ha?

För mig är det självklart. Hellre en dusch för mycket än en känsla av att inte vara fräsch. Det gäller alla oavsett ålder.


Det nyper och gnistrar

Fem kalla grader och solsken. Vi hoppade hösten och hamnade direkt i kylan. Vilken tur att jag hann plocka ner äpplena och plantera lökarna.

Igår började dagen på altanen i solen med 15 varma grader och en känsla av sommar. I bilen ligger badkläder kvar och jag har inte nänts tömma några krukor med blommor än. Idag var bron hal av frost och hela världen gnistrade. Vantar på och röd rosiga kinder.




söndag 21 september 2014

Grova lögner kan se ut på fler än ett sätt

Riskkapitalisterna sitter och darrar på sina rum och köper in nonsensartiklar för att visa på att friskolor med färre lärare och hög belåning är bättre för Sveriges elever än de kommunala skolorna.

Här kan du läsa det senaste från Svenska Dagbladet. Han kallar sitt debattinlägg "Grovt felaktig bild av svenska skolan".

I sin iver att stötta de skolor som skickar 100-tals miljoner kronor från de svenska eleverna till skatteparadis skriver Andrew Coulson, en självutvald expert från Washington, att det är bra för för Sveriges barn och ungdomar. Det vore mindre bra om alla pengar som vi skattebetalare satsar på utbildning skulle gå till undervisning och pedagogik!!!

Tala om att trassla in sig i ett nät av lögner.

Sveriges mest framgångsrika friskola heter Viktor Rydberg. Det är en stiftelse som två mammor startade för 20 år sedan. De är idag ledare för fem skolor som är de mest populära i Sverige på grund av de goda resultaten. Louise Westerberg och Louise Ankarcrona har som drivkraft att deras skolor ska vara de bästa för alla elever på skolorna, liksom när de började då deras egna barn var elever.

De har alltså inte pengar som affärsidé, utan den absolut bästa utbildningen.

Andrew Coulson som slåss för mer frihet i utbildningssystemet, slåss inte för de svenska eleverna utan för riskkapitalisterna. Många sitter idag med skolkoncerner som i deras ögon kan bli värdelösa, om de regler som både moderater och socialdemokrater lovat införa blir lag nästa år.

Läs här om den engelska regeringens slutsatser.

När Andrew Coulson ska berätta för oss som inte förstår hans inställning om hur bra det är med skolor som töms på skattepengar är han så ohederlig att han jämför skolor där föräldrarna har valt att sätta sina barn med skolor som får de elever som blir över.

Viktor Rydbergskolorna har visat att de som brinner för att skapa goda skolor kan göra en insats utan att flytta skattepengar till Guernsey. Men hur ska vi som medborgare se till att alla elever får tillgång till goda skolor?

Genom att låta riskkapitalbolag plocka ut pengar varje månad till skatteparadis?

Eller genom att stärka skolor där resultaten minskar? Göra som i Storbritannien och erbjuda goda utbildningsorganisationer att ta över de skolor som inte fungerar?

Vad ska vi kräva av dem som vill driva skolor med skattepengar?