söndag 1 mars 2015

Följ pengarna!

Det här är en gåva från en av mina vänner idag och samtidigt en snabbväg tillbaka till mitt tonårsliv. Den är formgiven av min bästa kompis mamma. Igår var jag på Norrbottensteatern och såg Drömspelet som också fick mig att hamna i den tid när vi satt och sjöng Jesus Christ Superstar på bussen till skolan.

1970. Det är 45 år sedan. Hur ska jag kunna förstå det? Och hur kan jag hamna där på bussen så snabbt igen?

Vi snackade om Ett drömspel inför teaterns uppsättning med Sven Wollter och så tänkte jag efter. Jo, jag hade sett den med mina föräldrar på Dramatens lilla scen. Men varför mindes jag så lite? De flesta av de där teateruppsättningarna på 1970-talet minns jag annars rätt bra. De var så kraftfulla och det var ju de första föreställningarna som jag såg på en vuxenscen.

Sen kom jag på att jag var ju bara 13 år. Hur skulle jag ha kunnat förstå detta vrål från avgrunden? Detta vittnesmål om svek och svartsjuka? Denna egocentriska mardröm. Nej det gick ju inte då och nästan inte nu. Hur skulle man kunna flytta de svek som August Strindberg upplevde som så grova och svåra till vår tid?

Jag tänkte på vilka svek som vi talar om idag. Inte är det skilsmässor och separationer som upprör mest. Men kanske att de rikaste och största företagen varken betalar normala löner eller skatt efter sin förmåga.

I dagarna blev det känt att Apple inte kommer att bygga sina serverhallar i Norrbotten eller finska Lappland. Deras hallar hamnar i Danmark. Detta på grund av att varken Finland eller Sverige föll för Apples utpressning och tog bort energiskatten på Apples elförbrukning.

Apple är ju ett företag som har som en av sina främsta affärsidéer att låta bli att betala skatt, arbetsgivaravgifter och andra offentliga avgifter. Men denna gång ville varken den finska eller svenska regeringen låta Apple vinna. Man kan säga att energiskatten är den enda inkomsten som skulle komma etableringslandet till del. Det är ju inte direkt många som kommer att jobba i dessa enorma kyliga serverlager.

Apple är inte ett unikt företag. Under hela industrialismen har företagen som växer sig stora flyttat pengarna från produktionsorten/landet till huvudkontoret. Och försökt undkomma alla former av skatt. Pengarna från skogen och malmen har inte blivit till herrgårdar och palats där arbetare och tjänstemän jobbar. Nej, det är vid Norrmalmstorg som  Hallwylska palatset finns, det är på öarna i skärgården utanför huvudstaden som de stora trävillorna står på rad och det är på Djurgården de flottaste bostäderna samlas.

Det är när vi går runt i Thielska palatset som vi kan förstå hur mycket pengar som LKAB genererar varje år. Sambandet mellan arbete och det överdådiga är inte synligt eller uppenbart om vi inte följer pengarna. Följ pengarna, är rådet om vi ska få veta något.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar