Lite obscen och mycket efterlängtad är vårens första knopp på lökarna i söderhörnet . Det är stor skillnad mellan Djurgårdens vitsippehöljda kullar och våra nyväckta rabatter. Den öppna jorden är fortfarande granne med isiga drivor. Ett av de ryska äppelträden har lkyvits i toppen. Jag undrar om jag kommer att kunna rädda den. Det ska ju finnas en typ av tape för brutna grenar.
Jag packade ner min vitsippebukett i en mugg och flög hem till en tid när allt balanserar mellan kalla nätter och varma eftermiddagar. Den tid när allt står i vänteläge. Undrar om det tar fart nästa vecka? För då går våren igång som en 78-varvare. Som om någon har vevat upp en gammal grammofon och vi har bara att följa med. Valsen brukar vara lite i otakt med ganska många steg bakåt innan vi får vara med och rusa framåt och svänga runt och lämna minnet av vintern bakom oss.
Här hemma i byn har en fin utställning skapad av Bertil Sundstedt och Lars-Lennart Stenberg öppnat. Vi var på mingel i Galleri Y i går.
Jag hade förmånen att ha bägge två som lärare på Konstskolan. Nu är det 32 år sedan Lars-Lennart började som lärare i skulptur och keramik, och 18 år sedan Bertil började som lärare i måleri och grafik. Denna vår är deras sista. Nu får de tid att jobba med sina egna projekt på heltid.
Vardagslivet är åter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar