fredag 24 april 2015

Är vi lika nyfikna nu?

Det var stor dramatik ute när hagler föll och solen sken och isen sprack upp igen. Men det egentliga dramat i går var när vi fick se den fina filmen Varje ansikte har ett namn.

Magnus Gertten visar här med hjälp av en film från den 25 april 1945 hur lätt vi har att se de flyktingar som överlevde nazismens fasor i koncentrationslägren som människor med en egen historia. Han har en film som visar hur ett av fartygen lägger till i Malmös hamn. Med hjälp av passagerar listor lyckas han finna några av de kvinnor och en norsk man som kliver i land.

Barnen och kvinnorna finns idag spridda över hela världen. De som fortfarande finns i livet.

I filmen speglas vår tid i de gamla bilderna genom ett nedslag på Sicilien. En fiskebåt har kantrat  den 1 april 2014 och alla barnen som fanns under däck har drunknat. Vi får s den oroliga väntan när sjöräddning, polis och militär ska ta emot alla dessa familjer som nästan förlorat livet i medelhavet. Vi får möta några personer som velat berätta vilka de är.

Är vi lika intresserade av dem som kommer nu, lika nyfikna på deras öde? Det är en av de frågor som filmen ställer.

Ja, vill vi veta vilka de är som kommer hit?

torsdag 23 april 2015

Vårkänslor på fönsterbrädan

Nu är Kirunarosen på gång. De är de första knopparna som kommer när vintern dragit sin kos. Om den har det. I morse var det ruggigt kallt efter nattens regn. Tur att jag har min sjal från Österlen med varm och go alpacka ull. Den kom med posten i går. Egentligen är det otroligt att ett paket bara tar ett dygn från Skåne och hit.

Snön försvinner och vi kan flytta Signes bil upp till parkeringen. Träsgårdstraktorn är det bara att dra igång för att klippa sönder de vissna löven. En liten isig hög med snö finns det kvar bakom bron där det alltid är skugga.

Stella the cat har vårkänslor. I morse hade hon lyckats tränga sig ut genom springan mellan fönstret och karmen. Högt upp satt hon på brädet och ylade efter fåglar och flugor. Men så tittade hon ner och då kom hon in med ett snabbt hopp. Hon damp ner på golvet och började yla igen. Med av förvåning. Hyllan nedanför fönstret på insidan var inte så bred som hon hade räknat med.

Vi var nog de som blev mest nervösa när vi vaknade till hennes vårkänslor ute på fönsterbrädan.






måndag 20 april 2015

Havet är inte problemet.

Så här ser det ut en tidig morgon vid havet. I alla fall så känns det så här.

Men det vi ser som skönhet är livsfarligt för andra. Verkligt dödligt. Och det har vi som EU-medlemmar varit med om att skpa genom alla hinder som flyktingar nu mera måste ta sig förbi.

Det började 1988 med att EU-kommissionen ville förhindra att flyktingar från krigen i mellanöstern skulle kunna ta sig på ett enkelt sätt in till EU. Vi var med på tåget genom ett samarbete mellan EU och EFTA. Sen kom Schengen. Ni vet reglerna om att alla som flyr in i EU ska få sin flyktingstatus prövad i det första EU-landet som de registreras i.

För varje krig, för varje år som går har reglerna om hur flyktingar ska kunna fly in i EU förändrats och nu är vi där alla kritiker sa att vi skulle hamna. Tusentals människor som dör på väg till EU.

Havet är inte problemet.