fredag 8 maj 2015

Våren spränger sig ut

Nu spricker våren. Alldeles tyst. Jag står där och kikar upp på rönnen som sakta slår ut. Alldeles intill står en hägg och tvekar. I lökhögen sträcker sig den första narcissen upp mot himlen, en humla murrar och sätter sig mitt i. Stella jagar på. Först är det en  fluga som surrar, sen är det ett bi.

Ja, det är pastoralt nu när våren spränger sig ut.

Men samtidigt är det en tid av stumhet. Varje timme lägger politiker omänskliga förslag. För att inte tala om de knäppa som samlade in pengar i Mönsterås för att se till tiggarna skulle svältas ut. Då var inte riksmedierna tysta så tysta som de har varit sedan en förtvivlad mamma tände eld på sig själv i sjukhuset här i Sunderbyn.

Nu ligger hon på brandskadekliniken i Uppsala och har 30 procentiga brännskador. Hon hade skadat sig ännu mer om inte alla  som hon mötte på sjukhuset slet av sig jackor, rusade efter vatten och brandsläckare.

Om denna händelse och andra skriver Nils Johansson här.

Är vi vakna nog att förstår hur viktigt det är att inte vara tysta? Det tänker jag på 70 år efter freden 1945. Den som skulle skydda oss från krigen. De som sen dess har pågått varje dag året runt.




Här är jag

Fika och ljus heter Takako Takeuchis installation som avslutade hennes tid i Luleå. Den är inspirerad av vårt fikande, våra ljus som vi tänder varhelst vi är och de stickkaféer som hon deltagit i.

Takako är en japansk textilkonstnär som återvände till Luleå fem år efter hennes succé i Konsthallen med sitt istempel i en japansk knytteknik.


torsdag 7 maj 2015

Bussen snos av ledningen

Jag är uppväxt utan bil. Det gick eftersom att jag bodde i Stockholms förorter. Vi kunde ta bussen överallt hela dagen och kvällen. Vi kunde klara oss utan hjälp från familjen. Ja, vi tog tbanan ibland men för det mesta var det bussen som vi klev på.

Denna vecka protesterar de som åker buss för att SLs ledning har valt att förändra och lägga ner vissa busslinjer. Ofta är det linjer som de biloberoende är beroende av. 

Ja, ledningens beslut förändrar livet för dem som måste ta bussen för att klara sig.

En buss som jag känner till är den som gjorde mig oberoende och fri från sexan och framåt. Den går mellan fler än sex skolor, alla idrottsanläggningar, alla stadsdelar och all service på Lidingö. Den vill SL lägga ner, men politikerna lovar att den ska gå 7-9 och 13-16 på vardagar i höst.

Inte en chans för de ungdomar som vill ha en aktiv fritid att ta sig på egen hand till simhallen, volleybollhallen, ishallen eller tennisbanorna. Eller till golfbanan för den skull.

En annan linje var en god vän beroende av när hon flyttade upp till bostadsområde dit hon inte orkade gå. Nu ska alla som bor där klättrra istället för att bussen går trehundra meter upp till husen.

Man skulle kunna tycka att detta är ett lycproblem. Men om inte de som klarar sig utan bil kan fortsätta leva med bussen som transport så kommer ju inte det bli bättre precis. Om inte de unga människor om idag kan leva ett självständigt liv med hjälp av bussen kan åka var de behöver utan mamma oh pappa så får vi se om träningarna och lagen fylls på i framtiden.

Var vd:n för SL är? Jo, han sitter på flygplatsen i Hongkong misstänkt för snatteri.

Jag tycker att han och de andra ska sluta med att ta bort fungerande gemensam trafik och istället satsa ännu mera på att bygga ut den.

Nu klampar den fram

Det är något helt speciellt att stå på tå och sträcka sig upp för att få en första glimt av häggens knoppar. Känna den första doften av grönt och lyssna till alla fåglar.
En domherre flyger förbi. En storspov spatserar. Naturens muzak fyller varenda vrå med ljud. Nere vid vattnet kluckar vågorna vid den svaga isens kant. Uppe i skogen drar vagnarna med slabs förbi.
Det spränger och drar i björkarna.

Diket som sorlar, spåren av sorkarna i sanden och gräset som spirar under allt det döda från i fjol. Nu tar den ett kliv framåt vår vår.

tisdag 5 maj 2015

Från titlar till konsulter

Har du någon gång det senaste året varit på en järnvägsstation där alla tåg kommer i tid? Sist i Uppsala var det alltid minst ett tåg, det från Umeå som rullade in alldeles för sent, men för det mesta var alla sena på ett eller annat sätt. Elfel, växelfel, banfel, stopp i trafiken. Alla fel som du kan tänka dig upprepades i högtalarna.

Då tänkte jag på min svärfar.

Han var överbanmästare och stolt över järnvägen. Han var den som hela tiden sökte nya lösningar på de dagliga problem som uppstod när han och de som han arbetade tillsammans med skulle se till att banan höll högsta kvalitet.

Det fanns regler för hur ofta varje del skulle kontrolleras och bytas ut. Det var otänkbart att ett persontåg skulle stå stilla för att en reparation skulle utföras. Han och de andra på banavdelningen gjorde sitt bästa. Varje dag året runt. Hur skulle det annars ha sett ut?

Nu påstår banavdelningen, trafikverkets, att de inte känner till hur järnvägen ska skötas. De vill inte ta ansvar för att se till att pengarna går till banan och inte till konsulter. Ledningen har inte sett till att de som kan järnvägsunderhåll finns kvar i organisationen. de vill inte se till att tågen rullar men de vill ha de statliga anslagen.

Då var det titlar och lönegrader. Då var det en nästan militär organisation.

Då rullade tågen trots minus 38 grader, löv över spåren, snöfall och varma sommardar.

Nu finns det ingen ursäkt som är för dålig att ta fram när resenärerna får räkna med att vänta och vänta på att komma fram.

Priset får vi alla betala

Äntligen får vi veta det, som de flesta har anat, det nya sjukhuset vid Karolinska är en gökunge som inte kommer att tillföra sjukvård till dem som betalar skatt i Stockholms län. Det är ett projekt till för att forskare ska kunna utveckla nya metoder och nya projekt som de moderata sjukvårdspolitikerna hoppas ska ge ett nobelpris till huvudstaden.

Antalet vårdplatser minskar. Antalet invånare ökar med 40 000 per år och andelen äldre sjuka ökar. Men Filippa Reinfeldt och hennes partivänner satsade allt och flera gånger mer på detta statussjukhus som hjälper föga.

Nu får länsborna vårdas i det orenoverade gamla Karolinska och ha det nya som utsikt genom de dragiga fönstren.

Det är Svd som avslöjar att både sjukvårdspolitiker och ledningen vet att det blev fel. Det visste de redan innan de satte spaden i jorden. De lyssnade på visionärer från handelshögskolan när de som arbetar inom vården efterfrågade moderna sjukhus med fler vårdplatser. De satte sig vid samma bord som de forskare som ville slippa ta hand om de patienter som har vanliga sjukdomar.

Drömmar om ett samhälle där alla är friska och rika tog över.

Nu har de skapat ett slagfält där forskare kommer att slåss om tjänster på det nya huset för att vinna högst status.

Väljarna, de, ville ha ett sjukhus med fler sängplatser, fler sjuksköterskor med högre löner och vård inom rimlig tid. BBplatser och barnmorskor till alla som ska föda och cancervård direkt.

Hur det går? Jag är säker på att vi alla kommer att få betala. Nya Karolinska kommer att utses till ett statligt forskningssjukhus. Vi alla kommer att få se hur vår sjukvård blir sämre för att glashuset i Solna ska fungera.

Och det är ingen nyhet att vi kommer att få ett statligt sjukhus i Stockholms län, så var det till 1982.


måndag 4 maj 2015

Efterklok kan man vara

Det nöp i kinderna när vi gick ner till älven, Stella och jag. Det var frost på narcisserna och penséerna och jag kände mig lite dum. Hur kunde jag glömma dem ute igen, trots att jag visste om att det skulle bli riktigt kallt?

Att vara efterklok är i alla fall bättre än att inte upptäcka felen vi gör. Undrar om det finns fler som tycker så.

Värmen är på väg och solen strålar från en klarblå himmel. Kommer någon av lökarna i högen titta fram snart?

Vår är massor av förväntningar. Har vi andra förväntningar på vad som ska ske?

Det verkar så om man ska tro opinionsundersökningarna från förra veckan. Jag undrar om alla har klart för sig att regeringen sitter där med alliansens budget, samtidigt som att alliansen lägger fram nya förslag till utgifter varje dag. Förslag som alliansen avslog före valet. Kommer de fyra partierna att kunna slå ihop sina spretande förslag inför nästa val? Det har ju inte gått så bra när det gäller arbete och skola.

Denna vecka är ju speciell varje år då vi minns freden 1945. Får de som idag lever i mellanöstern en chans att fira fred någon gång i framtiden? Vill västmakterna att det ska ske? Jag önskar att vi skulle satsa på att stödja alla dem som vill verka för att det ska finnas en vardag längs med Medelhavets östra kust. Då skulle vi verkligen kunna ha en fest.

söndag 3 maj 2015

Fem v:n

Vila, vätska, vänlighet, vitaminer och värme behövs för att dessa fem gullvivor ska frodas, eller är det vi som behöver de fem v:na?

Stjärnorna i Krokträsk leder till de största och första upptäckterna

utsnitt ur Brita Weglins bild
Oops nu kommer det en debattartikel igen som innehåller samma lögner som de som redan publicerats på DNDebatt. Jo, denna gång har styrelsen för Iris utvecklingscenter med Mona Sahlin som styrelseledamot än en gång påstått att inga välfärdsföretag kommer att kunna investera om de inte får ta ut vinsten ur företaget.

Fel, fel, fel för att tala med Eva, Magnus och Brasse.

Alla företag investerar i sin verksamhet före det man räknar ut vad som är överskott. Det är där på sista raden efter nyanställningar, utbildningar, inköp och nybyggnader som vinsten finns. Och om företaget redan har använt sina pengar till att förverkliga sina planer inför framtiden då är det inte helt fel att det står noll där längst ner i resultaträkningen.

Varför skriver ledarna för Iris denna debattartikel?

Nästa feltänk som jag läser om är de bostäder som studenter erbjuds på 10 kvadratmeter. De får betala 2 500 kronor för att bo i baracker i små rum där de ska tillbringa sina dagar med att studera. Inte ha plats med att sitta ner och äta inte kunna ta hem ens de studenter som de ska samarbeta med under studierna. Men det är vad politikerna och byggföretagen trycker är en god idé.

De som lägger dessa förslag bor väldigt ofta på en yta som ger dem flera rum per person. I en bostad som vi skattebetalare har subventionerat genom att de fastighetskatter som fanns betalades ut som lån och subventionerade statligt garanterade lån till de hus som byggdes. De som köpte dessa radhus och villor fick dra av räntorna på lånen som de tog och inflationen åt upp skulderna.

Men de som växer upp idag ska trängas på tio kvadratmeter. Detta förslår dessa debattörer.

Josefin Söderpalm, ordförande, Göteborgs förenade studentkårer 
Sebastian Persson, 
vice ordförande, Lunds universitets studentkårer 
Teo Strömdahl Östberg, 
ordförande, Stockholms studentkårers centralorganisation
Henrik Krantz, 
vd, AF Bostäder 
Magnus Paulsson, 
vd, SGS Studentbostäder 
Ingrid Gyllfors, 
vd, Stockholms studentbostäder 
Martin Johansson, 
generalsekreterare, Studentbostadsföretagen 
Birgitta Hohfält van Dalen, 
regiondirektör, Akademiska hus region väst 
Tomas Ringdahl, regiondirektör, Akademiska hus region syd

Jag undrar vem av dem som skulle kunna tänka sig att leva på tio kvadratmeter under de fem och ett halvt år som det tar att bli lärare?

Akvarell med broderi, Brita Weglin


Nu hoppar vi över till något mycket mer fascinerande. Idag skriver Maria Günter om Knut Lundmak atronomen från Älvsbyn som hittade det svarta hålet och rymden utanför Vintergatan före alla andra.

Nu har forskare hittat ett brev som visar att han var först med att upptäcka att universum expanderar. Han var en man som kom från mycket enkla omständigheter och som fick stöd från sin lärarinna att ta sig vidare till läroverket och universitet i Lund. Han var en folkbildare, professor och han samlade fulla aulor när han åkte runt och berättade om sina upptäckter.

Men han valdes inte in i vetenskapsakademin och han fick aldrig nobelpris för sina upptäckter. Det såg hans kollegor till. Knut Lundmark förändrade helt synen på hur universum är uppbyggt. Det gillade inte de andra som höll fast vid sina beräkningar som var fel.

Idag finns det ett litet museum i Älvsbyn som berättar om hans fantastiska liv.

emalj av Brita Weglin