onsdag 24 juni 2015

Ett halvår med hela livets nyanser

Årets första sex månader så där lite på en höft:-)

Döden, döden, döden sa Astrid Lindgren varje dag till sin syster när de talade med varandra i telefon. Jag har ingen syster att besvärja livet tillsammans med. Jag har istället fått tänka på livet när flera av våra nära har gått bort. Vad är viktigt? Vad vill vi? Hur ska vi förändra våra liv?

En av dem som förlorat sin närmaste berättade för mig om hur varje resa mellan vinterns hem och sommarens stuga innebär att hon lämnar honom igen och igen. Alla minnen finns kvar där bakom ytterdörren.

Ja, alla minnen av ljusa sommarda'r och glada jular dyker upp och de är lika verkliga som den kalla sommaren och regnet i maj. En lunch med samma goda mat som vi brukade äta tillsammans, den första potatisen som vi tog upp, de prunkande rabatterna allt blir till påminnelser om det som har tagit slut och det som ska bli.

Bild nummer ett visar hur vackert och bistert det är i början på januari. Bild nummer två är vår fina busiga Stella. Minst fem vaser och fyra blomkrukor har hon krossat i sin jakt på flugor och flygfän. Nummer tre är de första blåsipporna som jag har sett sen jag flyttade norrut. De växte vid Thielska galleriet när vi var på semester. En semester som blev avbruten så där som det blir när olyckan är framme. Allt slutade gott. I mitten syns en man som ror över älven. Det var den första snöfria dagen i våras. Därunder finns en bild från semestern i april när allt var bra igen. Bloggvänner och gofika och massor av härliga samtal! Till vänster finns ett stilleben med gamla dockor som står på Sax och maskin. Där har vi lika livliga samtal Mió och jag. Överst till höger har en enda krokus kommit fram ur detta års en och halv meter-djupa snö.

Vattnet vid stranden kluckade den första juni när vi hade vår första riktiga sommardag. Eller sommartimmar. Kvällen innan hade vi varit på konsert mot NATOs övning över Norrbotten. Vi avslutade kvällen i Norra hamn med middag. Varmt var det inte, men infravärmen hjälpte till så att vi kunde sitta ute och njuta av den ljusa kvällen. Den första i år när solen syntes dygnet runt.

Sen en bild från midsommar med Nederluleå kyrka. Klockorna klämtar för glädje och sommar.

Glädje och sommar det önskar jag er! 


tisdag 23 juni 2015

Är det en följetong utan slut?

Det är iskallt mellan Grekland och EU idag. Men varmast här vid älvens strand
Varför tar aldrig denna följetong slut? Ja, det kan man undra? Ja, varför  studioreportern Kathrine Zimmerman fortsätter ställa så infantila frågor när hon ska få lyssnarna att förstå krisen i Grekland. Snälla kan vi glömma dessa enkla och barnsliga uttalanden. Problemet är stort och med hjälp av de två ekonomerna John Hassler och Stefan de Vylder fick vi lyssna till flera olika skäl varför inget händer förutom att grekerna förlorar sina möjligheter att försörja sig.

John Hassler var helt enig med Stefan de Vylder om att det enda som kan förändra situationen är att grekerna får möjlighet att använda pengar till att förstärka produktionen och inkomsterna. Då kommer landet att kunna  betala av sina skulder enligt honom.

Ingen trodde på den väg som våra politiker i EU försöker tvinga fram. Det går inte att betala skulder genom att minska landets möjligheter till expansion. Ett land kan alltså inte spara sig ur en stor skuld.

Men var tar alla krislån vägen? Till de banker och stater som har lånat ut pengar, inte till att bygga upp Grekland så att de kan betala tillbaka av egen kraft.

Stefan de Vylder berättar att Grekland inte kan devalvera så som vi har gjort för att ta oss ur den stora 1990-talskrisen, krisen 2000 och 2008. De har tvingats låna för att kunna ha samma valuta som Tyskland. När de borde ha sänkt värdet på valutan har euron stigit i värde.

John Hassler håller med om att devalvering är ett bra sätt att få igång den grekiska ekonomin. Men så länge som grekerna är med i EU tvingas de att ta till annat. Hans förslag är att grekerna får chansen att expandera sin ekonomi istället för att spara.

Ja, det är en följetong utan slut så länge som de europeiska bankernas lån till Grekland anses vara viktigare än grekerna möjlighet att ta sig ur krisen. Bankerna visste vilka riskerna var när de lånade ut pengarna till grekiska företag och den grekiska staten. Men frågan är om de ska tvingas vara med och betala.