Inte utan motstånd

 För mer än tio år sedan satt jag i Piteå och talade med två journalister från Aljazeera, den då nyöppnade tevekanalen i Quatar. Ett av de första massmedierna som tar människorna i mellanöstern på allvar. De ville beskriva verkligheten inte de potemkinkulisser som teve och tidningar hitills visat upp i regionen. De ene hade sin bakgrund på BBC:s arabiska sändningar den andre hade arbetat i Paris. Bägge två brann för att alla i mellanöstern har rätt att få veta vad som sker och inte det som de olika diktatorerna vill att de ska få veta. De var vana vid den pressfrihet som vi lever med. De hoppades att sanna reportage skulle förändra livet för tittarna i Kairo, Dammaskus och alla andra platser till det bättre. Men de var helt säkra på att deras reportage inte skulle sändas utan motstånd. Igår dömdes tre av deras arbetskamrater till döden i Kairo.

Idag läser jag en intervju med författaren Abbas Khider i Svd. Han fängslades av Saddam Hussein i Irak. Nu har hans roman "Presidentens apelsiner" kommit ut på svenska. En berättelse om fängelsetiden. Idag lever han i Berlin och skriver på tyska. För som han säger, ingen vill översätta böcker från arabiska, och det är lättare att berätta om det hemska på ett nytt språk det ger motstånd.

Han säger också en viktig sak som de två journalsterna från Aljazeera sa då för många år sen i Piteå.

"Ert välstånd bygger på det arabiska folkets armod"

Abbas Khider säger helt enkelt att vi som land säljer militär teknologi och vapen till Saudiarabien och har inte en chans att veta hur dessa vapen skickas vidare till olika diktaturer där det är inbördeskrig.

Då i Piteå säger de två journalisterna att den rädsla som alla västmedier har visat när Aljazeera började sina sändningar har försvårat deras arbete. Alla rykten om tevestationen gjorde att deras reportrar hotades och att diktatorerna kunde stänga sina gränser för dem.

"Varför har inte syrier eller egyptier rätt till journalistik som inte har censurerats av makten?"

Det här är så länge sen att det inte var många som kunde se nyheter på webben. Idag har mycket hänt men det är fortfarande så att ledarna och regeringarna har makten att stänga ute alla medier som inte sänder ut deras bild av verkligheten.

Jag har inte sparat visitkorten från de två journalisterna i Piteå men jag undrar om de fortfarande får arbeta för att pressfriheten och yttrandefriheten i mellanöstern ökar. Det är den fråga som jag skulle vilja ställa till stormakterna som styr och stöttar alla diktaturerna.