lördag 5 mars 2016

Hipp som happ

Här är mitt senaste keramikprojekt. Det är är en liten skål som jag har tummat fram i porslinslera och gjort ett mönster i med en virkad duk. Färgen kommer från färgkroppar och glasyren är en helt vanlig transparent.

Porslinsleran innehåller papper vilket gör att jag bara behöver bränna leran en gång.

Nu har jag tänkt att jag ska försöka arbeta vidare på hur jag kan utveckla denna teknik. Ska jag göra relieferna med något helt annat? Ska jag göra screenbilder? Ja, det finns så många olika val att jag nog behöver rätt lång tid innan jag har hittat rätt.

Så är det med de flesta projekt här i livet. Även de som inte är handfasta. Livet är ibland som en obearbetad lerklump. Och då kan man antingen planera hur det ska se ut eller också knådar man på känn och så blir det en överraskning.

Det är väl så för det mesta. Att vi utforskar livets möjligheter hipp som happ. Lite som när jag städar.

Men denna gång ska jag ha en plan så att jag kan komma i mål.




fredag 4 mars 2016

Jag älskar Tyskland

Massor med blommor till Tyskland
Jag älskar Tyskland. Jag älskar att de inte räds att stoppa riskkapitalister som låtsas ha telefonförsäljning när det i själva verket är företag som lurar äldre. Unga människor i Tyskland tvingas inte sitta i oändliga rader och använda sina headset till att lura människor.

All telefonförsäljning är förbjuden.

Anledningen nummer två är att Angela Merkel är den enda ledaren i västvärlden som kräver att Mark Zuckerberg håller Facebook rent från hot och hat.

Företaget har svåra gränsdragningsproblem idag och klarar inte av att förstå vad som är olagligt. De anställda sitter och blockar artiklar om mammografi men släpper igenom dödshot mot svenska politiker.

Utan Tyskland skulle vi inte får se hur Zuckerberg vrider sig som en mask när han får frågor om vad som är tillåtet på siten.

Många nostalgiker har tagit upp Lunarstorm som fanns för ganska länge sen. Det var ett nätverk som då hade massor med folk anställda för att ta bort hot och hat.

Om ingen kan räkna ut hur algoritmerna för att stoppa hat och hot ska se ut, kanske Facebook ska anställa människor som modererar all den skit som de släpper igenom?

torsdag 3 mars 2016

Nostalgisk mamma


Idag är det 25 år sedan jag for in till Bodens lasarett för att föda vår andra dotter. Det var så kallt att jag hade lammpälsen på mig inomhus. Redan då hade politikerna bestämt att sjukhuset skulle flytta så det drog in polarvindar vid de orenoverade fönstren.

En bisak, men det kändes rätt exotiskt då.

Bortsett från detta har jag så fina minnen från vår första tid tillsammans. Vår lilla S var en solstråle trots att hon verkligen var pytteliten.( hon vägde 2, 3 kg och var 46 cm lång.)
Storasyster plockade fram dockkläder till S när vi skulle fara hem.

I alla år har S varit ett steg före. Allt har sett så enkelt ut. Ville hon simma så la hon sig ner och simmade. Ville hon åka skidor så satte hon på sig skidorna och åkte runt i spåret. Skulle hon cykla så tog hon cykeln och for i väg. På bilden är vi i Puerto de Soller på Mallorca. Det är bara några dagar innen S tar av sig simpuffarna och simmar iväg.

Det var en resa som vi minns med glädje. Vi har gjort en hel del resor tillsammans alla fyra, men en gång var det S och jag som åkte iväg till Korsika. Det var så roligt att få vara tillsammans och uppleva denna fina ö. S var elva och lärde känna massor med trevliga kompisar efter bara några timmar. Vi landade den 13 juli och fick uppleva nationaldagsfyrverkerierna på hotellets altan i hällregn. När det small kunde ingen säga om det var åskan eller en raket.

Det finns så många glada stunder, så många fina minnen och vi hoppas på många fler. Även om vi har långt till varandra i kilometer så är vi nära.

Fira ska vi göra när alla tentor är avbetade och vi kan ha en härlig helg tillsammans i Uppsala.

Vi får ha tålamod.




onsdag 2 mars 2016

Lite både och i vårsolen

Solen skiner och vi med den. Marsljuset tar sig och alldeles snart har vi mer än tolv timmar dag. Igår såg jag hur mörkret kom krypande vid halv sex. Fem timmar senare än vid jul.

Men känner vi oss mer upplysta?

Har vi en plikt att begripa mer än vad vi gjorde när vi var yngre, eller bara mer än vad vi förstod vid förra valet?

Är det ett svek att veta att alla som växer upp i familjer med vanliga inkomster kommer att få det svårt att leva på samma standard som sina föräldrar, om de inte hittar genvägar genom livet.

Ska vi lära våra ungdomar att ta sig fram mellan skären och grunden utan att ta hänsyn till att vi lever av tillit? Göra som de politiker som säljer ut skattebetalarnas egendom efter att ha arbetat med ett projekt för att få alla politiker att sälja ut det värdefullaste som finns i offentlig ägo?

Solen skiner men de långa skuggorna sträcker sig både över snön ute och förhoppningarna inför framtiden.

Då gäller det att finna platsen mellan misstron och hoppet. Det är ju egentligen rätt lätt att se att mycket är bättre nu än då. Hur ska vi kunna påverka så att de med makt förstår att tilliten är lika värdefull som deras egna rikedomar?


tisdag 1 mars 2016

När verkligheten överträffar dikten

I morse trodde jag att det var den 1 april och inte den 1 mars när jag satt och bläddrade i Sydsvenskan på nätet. Men historien om mamman med en allergisk dotter som inte får vara kvar på avdelningen när de akuta symptomen är hävda klockan ett, mitt i natten, är helt otrolig.

Läs här.

Var har vi hamnat? Jag tänker på Palmes ord, anständigt. Vara anständig, leva anständigt, bete sig anständigt.

Mitt huvud fylls av frågor. Varför anser personalen att de kan avvisa en mamma med en 18 månaders bebis mitt i natten när de inte har någonstans att bo mitt i natten?
Varför tar de inte hänsyn till att familjen bor på Ven och inte kan ta sig hem förrän nästa morgon?
Hade alla patienter och deras föräldrar behandlats på samma vis?
Jag ser framför mig hur personalen  avvisar någon av Skånes mer bemärkta bebisar med mamma till ett ingenting. Skulle det kunna ske?
Jag skulle verkligen vilja veta hur ledningen för sjukvården i Skåne tänker.

måndag 29 februari 2016

Vad är anständigt?

Decency, säger Olof Palme till David Frost i den kända intervjun 1969 på BBC ett halvår innan han väljs till partiledare.

Anständighet. Att leva anständigt. Att alla ska få leva anständigt.

Om vi får tro alla intervjuer och alla minnesprogram 30 år efter mordet på Olof Palme är det hans viktigaste politiska arv. Inte konflikter och konfrontation. Utan viljan att sakta förändra livet för de flesta till att bli anständigt.

Vad var anständigt för 30 år sedan?

Att låta bli resor till diktaturer.

Att kvinnor och män skulle betala lika stor andel skatt på sina inkomster.

Att både män och kvinnor är föräldrar och har rätt till att ta hand om sina barn.

Att arbetstagare och arbetsgivare ska samarbeta.

Att alla ska ha rätt till att studera

Vad är anständigt idag?

Att resa till diktaturer? Ja, många reser till militärdiktaturen Thailand,  till Förenade arabemiraten, Dubai,  där inga mänskliga rättigheter finns till Marocko som ockuperar Västsahara och förtrycker ett helt folk.

I övriga frågor är vi rätt överens med de lagar som skapades under Olof Palmes statsministertid. Men när det gäller vår personliga etik, inte lagar och bestämmelser, så har vad vi ser som anständigt ändrats.

Eller?