lördag 26 mars 2016

Det här vill jag lämna till återvinningen

Det här vill jag stoppa i soporna och lämna in på återvinningen:

Staffan Eklund, fd skidskytteledare, numera chef för fritids-, ungdoms- och kulturförvaltningen i Boden. Hans senaste förslag är att ersätta kulturarbetarna med en administratör. Kommunen ska satsa på en litteraturmässa för att rädda Boden arena, utan medverkande av bibliotekets personal. (Arenan byggdes av alliansen när de hade makten och den har kostat miljoner sen dess. Tom står den som ett monument över hoppet att något lag skulle dra stor publik.) Nu hoppas den före detta skidskytteledaren att Martina Haag och den 50 år gamla filmen "Här har du ditt liv" ska fylla litteraturfesten. För inget annat har de bokat än.

Samtidigt har kulturförvaltningen haft ett uppdrag att skapa en strategi inför framtiden. Den fick inte bli klar innan personalen sas upp. Strategin går ut på att samla kulturen i Folkets hus. Att skapa ett centrum för konst, litteratur, film, musik och teater.

Ta vara på personalen inom kulturförvaltningen och skicka den före detta skidledaren på återvinningen. Då kanske bodensarna har en chans att få uppleva kultur i vardagen och en litteraturfest som drar publik.

Bevara muséet som tronar längst ner i stan. Nu har landstinget sagt upp museechefen och reviderat anslagen. En orsak är att pengarna tar slut för fort. Samlingarna i Norrbottens minne finns i lokaler där hyran höjs till oöverkommliga höjder. Förlåt, men lokalerna ägs av landstinget, liksom muséet, så varför utarmas verksamheten av hyreshöjningar? Då blir det lättare att lägga ner allt på en gång, eller?

Nej, låt kulturen blomma, låt alla sorter få en chans. Lyssna till Sofia Jannok!





fredag 25 mars 2016

Tuppen och katten ser allt ovanfrån.

Stella är helt lycklig över att det finns ett påskris i köket. Så otroligt kärvänlig att vi har fått flytta påsken upp på frysen. Påskliljorna står där sen förr över natten. Årets många minusgrader klarar de inte av.

Det märks att påsken är tidig redan när jag vaknar, ljuset talar om att det ligger att nytt lager snö på drivorna vid vägen. Kul med höga isiga drivor efter vägskrapningen, tycker Stella och tar sats. Hon flyger från de höga drivorna till cykelsadeln och sen upp i köksfönstret. Där kollar hon in och pratar högt så att vi ska fatta att nu vill hon ha mat, ett av de ord som hon förstår det andra är ut.

Varje morgon när ljuset kommer är det bråttom. Först är det ut, sen är det mat och därefter vill hon ligga högst upp på skåpet och hålla ordning på oss.

Det behövs. Ja, vissa saker bara försvinner här i huset. Bästa hårborsten, en del till dammsugaren, den bästa tuschpennan, fler och fler saker som jag undrar om hon har stoppat under köksskåpen, eller är det vi som städat undan dem?

Idag ska vi göra påskmat till dem som kommer i morgon. Det blir klassiker från Hiram och Anna B. Tröstmat.

Det kan behövas innan våryran kommer igen. Glad påsk.

onsdag 23 mars 2016

Vågor av hat som dödar

Det finns en tråd som binder samman
Allt hänger ihop säger en röst till mig när jag vaknar till. Ser på den ljusa himlen att klockan är före fem så det var väl en dröm. Men det är i alla fall lite sant. Ja, att många saker i vårt liv, håller balansen tillsammans, så att livet inte krackelerar.

Men tror man inte på, att det vi som enskilda tillsammans gör, skapar det liv som vi har och får, då finns det ingen anledning att hålla ihop.

Då är det lätt att tro på att en diktator, en förvrängd religion eller ideologi vet var sanningen finns.  Då är det bara att krossa, förstöra och trampa på alla andra för att ta makten. Ta upp tråden från 1800-talets vurm för den starke och rädslan för den andre. Fortsätta att väva på den väv som skapade rätten att skylla på någon annan när ens egna handlingar går fel.

Hur kan tyngden från dödliga bomber kring midjan ge styrka att döda, mörda, skada helt okända människor på väg till jobbet, på väg från Bryssel, och sig själv?

Vad är det för gud, eller ledare som kan förvränga verkligheten så grovt att denna handling ens finns som ett alternativ?

Varför är det möjligt att gå i ledband och följa efter dem som skadar och dödar  så många, i Afganistan, Irak, Turkiet, Pakistan, Syrien, Egypten, Frankrike, och nu Belgien?




måndag 21 mars 2016

Grön är Potatisodlaren nu

Det är så länge sen jag bytte och ändrade i bloggens utseende att jag inte såg hur den såg ut. Nu har jag plockat fram en egen bild och hoppas att det är lika trevligt att titta in. Välkommen till det gröna och sköna. Doften från liljekonvaljerna får du tänkla dig!

Inspiration att göra lite nytt kommer från Eva Swedenmark. Titta in på hennes fina omgjorda blogg.

Grattis Sveriges bästa hockeylag

Jag blir helt förundrad när jag upptäcker dem, pelarna av is som står längst ner i trädgården. De blev bara till, utan hjälp, där borta i hallonsnåret.

Just nu uppträder många makthavare som om det som händer inte går att styra. Besluten kommer till, lagrådet säger att förslagen inte håller, och så försöker regeringen en gång till. Det blir liksom aldrig helt rätt. Och då är det praktiskt att skylla på den andre, "de som inte är som oss".

Nog med förundran över dem som har fått vårt förtroende att leda landet. Jag är så glad efter att ha sett årets hockeyfinal vinnas av Luleå. Och det var inte någon slump. Kärnan i laget har kämpat länge för att få resurser att satsa fullt ut. Det var först när säsongen började i höstas, när Munksund Skutskärs SK och Luleå slogs i hop som elitsatsningen tog fart. Så vann de guld. Både Linköping och Luleå spelade så bra att jag fastnade i tevesoffan trots solen på altanen.

Idag ska vi planera hur påsken ska firas. Vi hör till dem som njuter vid älvens strand och inte drar till fjälls. Det är ljuvligt när snön gnistrar i solen och det är dagsmeja. Varje dag ser vi hur snön krymper. Vi hör hur fåglarna sjunger i björkarna och hur svanarna drar norrut längs med älven. Dagarna börjar redan halv fem. Stella fattar inte att klockan inte följer ljuset så vi får gå upp och släppa ut henne om vi misslyckas med att låtsas sova.

Som ni ser är det inte mycket som hjälper när hon har bestämt sig.

Härom kvällen smet hon ut utan att vi märkte det. När vi vaknade mitt i natten fanns hon inte på mattan där hon alltid sover. Klockan två fick vi gå ut och leta efter henne. Trost de tio kalla graderna och skrammel med kattgodis tog det ett bra tag innan hon klev upp på trappen till altanen så att vi kunde ta med henne in.

I flera timmar låg jag sen sömnlös och tänkte på hur det skulle vara att leva utan vår fina Stella. Jag har bott tillsammans med olika katter sedan 1979. Det vore mycket svårt att inte ha en katt som styr och ställer. Stella är den katt som är mest egensinnig. Hon bara bestämmer sig för var hon ska hoppa upp, kliva runt och lägga sig. Vilket innebär att vi inte kan räkna de saker som gått i kras sen hon kom för drygt ett år sedan. Trots detta kan jag inte tänka mig att leva utan henne.