fredag 8 april 2016

Hoppsan det var väl inte så bra, eller?

Spår efter skatorna när de stal småfåglarnas mat
Jag blev helt utan ord, tappade bort dem, och blev stum.
För var ska man börja när det inte finns någon att lita på.

När generaldirektören och överdirektören bryter den absoluta sekretessen på Skatteverket och ringer upp sin gamla kompis från Alliansregeringen? De var alla tre statssekreterare till moderata statsråd. Idag när de inte finns på regeringskansliet har de skapat en förening för dem som var statssekreterare efter valet 2006. Ja, en statssekreterare är den högsta tjänstemannen på ett departement och hen är av samma partifärg som ministern.

Vilken tur att vi har en grundlag som skyddar offentlighetsprincipen. I de offentliga handlingarna fanns spåren av vänskapskorruptionen.

Uppväxt med två föräldrar som arbetat i statlig tjänst har jag alltid fått höra att lagen går före politiken. Men en far som vägrat göra annat än följa lagen blir de före detta statssekreterarnas  bredvillighet att förstöra förtroendet och stjäla tilliten ett mått på hur långt vi har kommit från respekten för skattebetalarna. Medborgarna är inte lika värda enligt Helena Dyrssen. Och hennes chef, Ingemar Hansson,  tycker att samtalet var olyckligt. Så kan det gå när man tillsätter tjänstemännen i förvaltningen politiskt.

Min första bankbok som jag skaffade stod det Postsparbanken på. Där satte jag in de pengar som jag tjänade när jag satt barnvakt, jobbade på långvården och studiebidraget. Idag heter samma bank Nordea.. Ledningen för den banken består av nordiska alfahannar som inte förstår att de har förbrukat allt förtroeende bland de vanliga kunderna när de hjälper oligarker, rika och skatteflyktingar att flytta pengar runt halva jorden på sitt kontor i Luxemburg. När jag hade haft konto i postsparbanken och pk-banken skulle jag låna för första gången i mitt liv. ett topplån på 15 000 kronor till en bostad. Tror ni att jag fick låna dessa pengar utan borgen? Ni trodde rätt.

Det är deppigt att se hur våra värderingar krackelerar när människor utan vilja att följa dem får makten över både pengar, politik och vad vi ska prioritera.

Varje år lyckas företag och välbärgade med att låta bli att betala 46 000 000 000 kronor till Skatteverket. Men våra politiker pratar bara om de 0,5 procent, 320 000 000 kronor,  av utbetalningarna från Försäkringskassan som är felaktiga eller utbetalda till kriminella. Jo, visst är det viktigt för tilliten att utbetalningarna från våra välfärdssystem går till rätt personer. Men lika viktigt vore det väl att se till att de som ska betala skatt gör det?



Ja, det är deppigt att så många med makt känner att de kan göra som vill. Då gäller det att hitta saker som väger upp. Ja, trevliga saker som att snart får vi besök av S och lite senare ska vi fara till henne och njuta av lite sippor. Till slut blev det både och, både tröstlöshet och hopp.