torsdag 28 april 2016

Klockan 14 dog han

 Ibland undrar jag hur politiska reportrar tänker.
Vad det är som är viktigt för väljarna?
Ja, den frågan finns nog inte i deras värld. Nu när de tillsammans med oheliga allianser pratar om islamism i miljöpartiet när det stora sveket är att de båda regeringspartierna säljer brunkolsgruvorna i Tyskland i stället för att lägga ner dem.

När regeringen är med och säljer ut asylrätten och överför miljarder till Turkiets regering.
Varför får vi lyssna till och läsa om små smulor när vi står inför så stora förändringar. Varför sprider de stora medierna som SVT:s teoretiska prognoser om flyktinginvandring den dag när ännu en människa har dött på sin arbetsplats. En 55-årig man klämdes till döds i traversen på SSAB klockan 14 igår. Men denna dödsolycka fick inte plats i Rapport.

Det är mycket som får oss att titta åt fel håll. Ja,som grumlar vår syn. Det är som att vandra i en dimma som tidvis driver bort och visar en liten del av verkligheten.

tisdag 26 april 2016

Utan egen röst

Oj vad jag tjatar, upprepar mig och står på. Det gör jag för att jag känner mig bestulen på min framtidstro.

När vi var i Stockholm såg vi Monika Karlssons bilder från 1970-talet. Ja, hon skapade sig en helt ny identitet långt bort från det lilla stationssamhället Koler och blev Moki Cherry. En kvinna som drev sitt liv som ett konstnärligt och musikaliskt projekt.

Hennes bilder och collage utstrålar liv och glädje. De är fyllda av färg och figurer. Här finns inga tomma ytor, ingen stylad värld. Här finns både lycka och ondska men inte kyla.

Det finns inte vita ytor, stiligt placerade konstelement, layoutade affischer, allt det som vi lever med idag i vårt kyligare klimat.

Stränga grå och vita ytor.

Lugna, släta, städade ytor. Utan egen röst.


Det är så tydligt att Moki Cherry och hennes samtid tror på att bilden och musiken kan förändra världen till det bättre.

Denna tro på att vi kan förbättra och förändra tappas bort när de färger som dominerar ingen färg har.

Hur ska vi kunna tro på att våra barn och barnbarn får det lika bra eller bättre om vi redan nu ser hur pengar och kunskap är till för några få?







söndag 24 april 2016

Det där med att längta

När solen skiner och den isande vinden drar in med ett snömoln över älven i april då längtar jag. Efter barndomens hopsasteg i Hagaparken efter nysopade vägar och trottoarer efter den dag när jag slipper att dra på mig stövlarna.

Efter ängar med scilla, sippor och gröna blad. Då är det tur för mig att det finns både bilar och plan. 


Livet blir lite roligare en stund när vattnet är öppet och det är nära till konst och S.
När vitsipporna blommar.
Och då drar vinden från norr in igen,