onsdag 1 juni 2016

Inneboende av tvång nästa politiska löfte från högern

Doften av äppelblom, måsarna som skränar och åskan som ekade mellan stränderna väckte oss klockan fyra. Nu är det så vackert ute med regndroppar som glittrar överallt i det sommargröna.

Juni började med en ordentlig smäll. Ja, har ni hört att Sverige är det land där det mesta går åt rätt håll jämfört med alla andra i OECD. Nu ligger vi på femte plats. Men det får vi aldrig höra. Och jag undrar varför.

Kan det vara så att vi inte ska ställa krav på hur det ökade utrymmet ska användas? Kan det vara så att vi inte ska kunna driva frågor som att de ökade skatteintäckterna ska användas till att subventionera hyresrätter, förbättra lönerna för sjuksköterskor, lärare och socialarbetare? Kan det vara så att vi inte ska kräva att kvinnor som har arbetat hela sitt liv ska kunna leva av sin pension?

Istället föreslår den politiska redaktören på Dagens industri, PM Nilsson, att vi ska satsa på HYRESTANTER...alla ska räkna med att tvingas bo hos en tant som har plats i sin lägenhet.

Mitt förslag är att PM Nilsson börjar med att flytta in till närmsta tant med sin familj och provar hur det är att vara inneboende. Sen kan han lägga fram sina förslag. Vi som har varit ofrivilligt inneboende vet hur förfärligt det var.

Den första gången var när jag flyttade hemmifrån. Då flyttade jag in i ett rum som var en del av en tolvrumslägenhet mitt emot Frälsningsarmén i hörnet av Nybrogatan/Östermalmsgatan. Rummet låg längst bort i lägenheten med utsikt över en kastanj som blommade. Mellan mitt rum och köksdelen i lägenheten fanns en tambur, en delad toalett och trapphuset i köksingången. Vi bodde alltså inte på varandra förutom när toaletten skulle användas. Trots detta fick jag inte vara ifred. Använde jag handfatet inne i rummet störde jag. Stängde jag dörren för att gå till jobbet störde jag. Fick jag post hittade jag den öppnad. Ja, inte var det kul. Vilken lycka när jag fick hyra 19 kvm vid Filmstaden med egen dusch.

Nästa gång som jag tvingades att bo hos en hyrestant var när jag flyttade upp till Luleå. Det var en helt exeptionell upplevelse. Jag bodde i en trea med en student från Afganistan och en 80-årig kvinna från Tornedalen. det fanns ingen möjlighet att bada/duscha eller tvätta kläder. Vi trängdes i ett kök på 4 kvm och jag levde av pulvermat för ugnen var trasig. En kväll när jag kom hem från jobbet klockab elva så var dörren till mitt rum vidöppen. Mina väskor öppnade och alla saker låg på golvet. I köket satt två bullriga män och skrek på vad jag trodde var finska och den gmala kvinnan ropade att spriten var slut. Då rusade männen in i mitt rum och krävde mer sprit. Det fanns ju ingen alls så vi fick ut dem ur lägenheten. För en stund. När jag låg i sängen rädd, det gick inte att låsa dörren, så kände jag mig tvungen att flytta alla möbler mot dörren för att jag skulle kunna somna. Och det var tur för de kom tillbaka för att få sova i min säng.

Den natten slutade med att jag fick flytta in till en kollega i några veckor innan jag hittade en etta i andra hand.

Men PM Nilsson och ni andra som är så rädda om värdet på era bostäder att ni vill förhindra att det byggs billiga hyresrätter flytta in hos närmsta hyrestant. Där får ni uppleva att allt kollektivt boende som inte sker av lust och egen vilja är en enda oändlig obehaglighet.


tisdag 31 maj 2016

Många saker får mig att skratta

Sachertårta skärs upp av de nygifta med hjälp av stekspade



Det är 29 år sedan vi var med om en av landets snabbaste  vigslar, 90 sekunder tog det när vi sa ja i Luleå tingsrätt. På den fina VHSfilmen ser vi hur en fjärdedel av gästerna inte hinner sätta sig ner innan vi ska gå ut igen.

Så var det då innan allt var perfekt, man kunde använda en stekspade med gult plastskaft till bröllopstårtan.

söndag 29 maj 2016

30 år vid älvens strand


I morse gick jag ner till den spegelblanka älven och doppade en tå i det iskalla vattnet. I strandskogen hoade skogsduvan och på ängen drillade storspoven, jag tänkte tillbaka på alla dessa promenader på stigen . Ja, när vi badade hela dagarna och vattnet var ljummet. När vi byggde kojor på isen på vårvintern och solade på renskinnen vid en liten eld.

När regnet hållit takten och Bibi, vår hund, och jag har sprungit ner till strandskogen och dyblöta tillbaka igen. När S och L tappade taget om Bibis koppel och de sprang i dikena och över dikena för att hinna upp denna otroligt busiga tik.  Stövlar fyllda med lera och en hundpäls ingrodd med löv, kvistar och sunkigt vatten.

Älven är som en dagbok. En vy där vi kan se på vattnets färg om det är svalt eller högsommarvarmt. Nu i början av sommaren vibrerar den blå ytan mot himlens turkosa sky. I augusti när vattnet är badvarmt så har färgen liksom blaskats ur.

Första sommaren när A kröp ner mot vattnet. Den andra när hon och M badade i vattenspridaren. Träden som har vuxit sig höga, vinbärsbuskarna som blir allt fler när fåglarna har skitit ut kärnorna på väg söderut. Blåbärsris, lingonris, kråkbärsris, tranbärsris, åkerbärsblommor och några vita hjotronblommor. Ett skafferi inför vintern.

Lyrisk. det är det lätt att vara. Men ibland stampar vinterkylan och snöyran på bron, och då gäller det att bära med sig en majmorgon när häggen doftar och solen väcker oss klockan ett, annars kan de 35 kalla graderna och bilen som laddat ur bli övermäktiga.